publicerad: 2015
gryning
gry·ning
substantiv
~en ~ar • dagbräckning, ljusning
Singular | |
---|---|
en gryning | obestämd form |
en grynings | obestämd form genitiv |
gryningen | bestämd form |
gryningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gryningar | obestämd form |
gryningars | obestämd form genitiv |
gryningarna | bestämd form |
gryningarnas | bestämd form genitiv |