publicerad: 2015
hälsing
häls·ing
substantiv
~en ~ar 1 mansperson från Hälsingland2 ⟨prov.⟩ ung ejderhanne
Singular | |
---|---|
en hälsing | obestämd form |
en hälsings | obestämd form genitiv |
hälsingen | bestämd form |
hälsingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hälsingar | obestämd form |
hälsingars | obestämd form genitiv |
hälsingarna | bestämd form |
hälsingarnas | bestämd form genitiv |