publicerad: 2015
hängning
häng·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att hänga upp ngt2 en avrättningsmetod varvid den dödsdömde hängdes upp med en snara om halsen
| Singular | |
|---|---|
| en hängning | obestämd form |
| en hängnings | obestämd form genitiv |
| hängningen | bestämd form |
| hängningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hängningar | obestämd form |
| hängningars | obestämd form genitiv |
| hängningarna | bestämd form |
| hängningarnas | bestämd form genitiv |


