publicerad: 2015
hängning
häng·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att hänga upp ngt2 en avrättningsmetod varvid den dödsdömde hängdes upp med en snara om halsen
Singular | |
---|---|
en hängning | obestämd form |
en hängnings | obestämd form genitiv |
hängningen | bestämd form |
hängningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hängningar | obestämd form |
hängningars | obestämd form genitiv |
hängningarna | bestämd form |
hängningarnas | bestämd form genitiv |