publicerad: 2015
hög
1hög
adjektiv
högt [hök´t] höga, högre högst [hök´st] 1 ett högt hus; hög spänning; höga toner; höga chefer; skrika i högan sky skrika intensivt2 ⟨vard.⟩ berusad av narkotika, påtänd3 i sms.; allmänt förstärkande: högaktuell – Nästan alla sammansättn. med hög- el. högt- hör till 1hög 1; jfr höjd.
Positiv | |
---|---|
en hög + substantiv | |
ett högt + substantiv | |
den/det/de höga + substantiv | |
den höge + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de högre + substantiv | |
Superlativ | |
är högst | |
den/det/de högsta + substantiv | |
den högste + maskulint substantiv | |
Övrig(a) ordform(er) | |
högan | i vissa uttryck |
2hög
substantiv
~en ~ar • samling; jordhög, gravhög: samla på hög
Singular | |
---|---|
en hög | obestämd form |
en högs | obestämd form genitiv |
högen | bestämd form |
högens | bestämd form genitiv |
Plural | |
högar | obestämd form |
högars | obestämd form genitiv |
högarna | bestämd form |
högarnas | bestämd form genitiv |