publicerad: 2015
halma
2halma
verb
~de ~t • täcka el. beströ med halm, svepa i halm
Finita former | |
---|---|
halmar | presens aktiv |
halmas | presens passiv |
halmade | preteritum aktiv |
halmades | preteritum passiv |
halma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att halma | infinitiv aktiv |
att halmas | infinitiv passiv |
har/hade halmat | supinum aktiv |
har/hade halmats | supinum passiv |
Presens particip | |
halmande | |
Perfekt particip | |
en halmad + substantiv | |
ett halmat + substantiv | |
den/det/de halmade + substantiv |