publicerad: 2015
hamburgare
ham|burg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑burgarna • biff av malet kött
Singular | |
---|---|
en hamburgare | obestämd form |
en hamburgares | obestämd form genitiv |
hamburgaren | bestämd form |
hamburgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hamburgare | obestämd form |
hamburgares | obestämd form genitiv |
hamburgarna | bestämd form |
hamburgarnas | bestämd form genitiv |