publicerad: 2015
hanrej
hanrej
[ha`n‑ el. ‑rej´]
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er • ⟨åld.⟩ bedragen äkta man
Singular | |
---|---|
en hanrej | obestämd form |
en hanrejs | obestämd form genitiv |
hanrejen | bestämd form |
hanrejens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hanrejar (hanrejer) | obestämd form |
hanrejars (hanrejers) | obestämd form genitiv |
hanrejarna (hanrejerna) | bestämd form |
hanrejarnas (hanrejernas) | bestämd form genitiv |