publicerad: 2015
haspel
haspel
[has´pel]
substantiv
~n hasplar • redskap el. maskindel för uppvindning av garn el. lina; vindspel, vinsch
Singular | |
---|---|
en haspel | obestämd form |
en haspels | obestämd form genitiv |
haspeln | bestämd form |
haspelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hasplar | obestämd form |
hasplars | obestämd form genitiv |
hasplarna | bestämd form |
hasplarnas | bestämd form genitiv |