publicerad: 2015
helvete
hel|vete
[hel`‑]
substantiv
~t ~n • i (äldre) kristen tro: de osaligas boning; olidlig tillvaro; äv. som rent kraftuttr.
Singular | |
---|---|
ett helvete | obestämd form |
ett helvetes | obestämd form genitiv |
helvetet | bestämd form |
helvetets | bestämd form genitiv |
Plural | |
helveten | obestämd form |
helvetens | obestämd form genitiv |
helvetena | bestämd form |
helvetenas | bestämd form genitiv |