publicerad: 2015
hittebarn
hitte|barn
substantiv
~et; pl. ~ • mest i äldre tid: upphittat barn utan kända föräldrar
Singular | |
---|---|
ett hittebarn | obestämd form |
ett hittebarns | obestämd form genitiv |
hittebarnet | bestämd form |
hittebarnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hittebarn | obestämd form |
hittebarns | obestämd form genitiv |
hittebarnen | bestämd form |
hittebarnens | bestämd form genitiv |