publicerad: 2015
huvudförhandling
huvud|för·handl·ing
substantiv
~en ~ar • särsk. viktigaste del av rättegång
Singular | |
---|---|
en huvudförhandling | obestämd form |
en huvudförhandlings | obestämd form genitiv |
huvudförhandlingen | bestämd form |
huvudförhandlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
huvudförhandlingar | obestämd form |
huvudförhandlingars | obestämd form genitiv |
huvudförhandlingarna | bestämd form |
huvudförhandlingarnas | bestämd form genitiv |