publicerad: 2015
idiot
idi·ot
[‑o´t]
substantiv
~en ~er 1 ⟨åld.⟩ intellektuellt handikappad person2 ⟨vard.⟩ numera person som bär sig dumt åt
Singular | |
---|---|
en idiot | obestämd form |
en idiots | obestämd form genitiv |
idioten | bestämd form |
idiotens | bestämd form genitiv |
Plural | |
idioter | obestämd form |
idioters | obestämd form genitiv |
idioterna | bestämd form |
idioternas | bestämd form genitiv |