publicerad: 2015
imperium
im·peri·um
[‑pe´ri‑]
substantiv
imperiet imperier • stort välde med besittningar långt utanför det egna landet; ofta bildl.: industriimperium; det forna brittiska imperiet
Singular | |
---|---|
ett imperium | obestämd form |
ett imperiums | obestämd form genitiv |
imperiet | bestämd form |
imperiets | bestämd form genitiv |
Plural | |
imperier | obestämd form |
imperiers | obestämd form genitiv |
imperierna | bestämd form |
imperiernas | bestämd form genitiv |