publicerad: 2015
impertinens
im·pert·in·ens
[‑en´s]
substantiv
~en • näsvishet
Singular | |
---|---|
en impertinens | obestämd form |
en impertinens | obestämd form genitiv |
impertinensen | bestämd form |
impertinensens | bestämd form genitiv |