publicerad: 2015
infinitiv
in·fin·it·iv
[in`‑]
substantiv
~en ~er • verbets grundform t.ex. gå, tala
Singular | |
---|---|
en infinitiv | obestämd form |
en infinitivs | obestämd form genitiv |
infinitiven | bestämd form |
infinitivens | bestämd form genitiv |
Plural | |
infinitiver | obestämd form |
infinitivers | obestämd form genitiv |
infinitiverna | bestämd form |
infinitivernas | bestämd form genitiv |