publicerad: 2015
infinit
in·fin·it
[in´‑ el. ‑i´t]
adjektiv; n. ~, ~a 1 ⟨mat.⟩ oändlig2 ⟨språkv.⟩ inte finit
Positiv | |
---|---|
en infinit + substantiv | |
ett infinit + substantiv | |
den/det/de infinita + substantiv |