publicerad: 2015
inrangering
in|rang·er·ing
substantiv
~en ~ar inrangera
Singular | |
---|---|
en inrangering | obestämd form |
en inrangerings | obestämd form genitiv |
inrangeringen | bestämd form |
inrangeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inrangeringar | obestämd form |
inrangeringars | obestämd form genitiv |
inrangeringarna | bestämd form |
inrangeringarnas | bestämd form genitiv |