publicerad: 2015
interlokutör
inter·lok·ut·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • samtalspartner
Singular | |
---|---|
en interlokutör | obestämd form |
en interlokutörs | obestämd form genitiv |
interlokutören | bestämd form |
interlokutörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
interlokutörer | obestämd form |
interlokutörers | obestämd form genitiv |
interlokutörerna | bestämd form |
interlokutörernas | bestämd form genitiv |