publicerad: 2015
intighet
int·ig·het
substantiv
~en ~er • meningslöshet, tomhet
Singular | |
---|---|
en intighet | obestämd form |
en intighets | obestämd form genitiv |
intigheten | bestämd form |
intighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
intigheter | obestämd form |
intigheters | obestämd form genitiv |
intigheterna | bestämd form |
intigheternas | bestämd form genitiv |