publicerad: 2015
inval
in|val
substantiv
~et; pl. ~ • t.ex. i riksdagen; till 1val 2
Singular | |
---|---|
ett inval | obestämd form |
ett invals | obestämd form genitiv |
invalet | bestämd form |
invalets | bestämd form genitiv |
Plural | |
inval | obestämd form |
invals | obestämd form genitiv |
invalen | bestämd form |
invalens | bestämd form genitiv |