publicerad: 2015
irra
irra
verb
~de ~t • gå planlöst; vara vilse – I sammansättn. irr-.
Finita former | |
---|---|
irrar | presens aktiv |
irras | presens passiv |
irrade | preteritum aktiv |
irrades | preteritum passiv |
irra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att irra | infinitiv aktiv |
att irras | infinitiv passiv |
har/hade irrat | supinum aktiv |
har/hade irrats | supinum passiv |
Presens particip | |
irrande |