publicerad: 2015
järnvägsman
järn·vägs|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • järnvägare
Singular | |
---|---|
en järnvägsman | obestämd form |
en järnvägsmans | obestämd form genitiv |
järnvägsmannen | bestämd form |
järnvägsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
järnvägsmän | obestämd form |
järnvägsmäns | obestämd form genitiv |
järnvägsmännen | bestämd form |
järnvägsmännens | bestämd form genitiv |