publicerad: 2015
julgubbe
jul|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ⟨prov. och finl.⟩ jultomte
Singular | |
---|---|
en julgubbe | obestämd form |
en julgubbes | obestämd form genitiv |
julgubben | bestämd form |
julgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
julgubbar | obestämd form |
julgubbars | obestämd form genitiv |
julgubbarna | bestämd form |
julgubbarnas | bestämd form genitiv |