publicerad: 2015
junker
junker
[juŋ´ker]
substantiv
~n junkrar • ung adelsman i äldre tid; tysk adlig godsägare; gunstig junkern ⟨iron.⟩ gunstig herrn ofta (förr) vid tillsägelse till barn
Singular | |
---|---|
en junker | obestämd form |
en junkers | obestämd form genitiv |
junkern | bestämd form |
junkerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
junkrar | obestämd form |
junkrars | obestämd form genitiv |
junkrarna | bestämd form |
junkrarnas | bestämd form genitiv |