SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
junker
junker [juŋ´ker] substantiv ~n junkrar ung adels­man i äldre tid; tysk adlig gods­ägare; ​gunstig junkern ⟨iron.⟩ gunstig herrn ofta (förr) vid till­sägelse till barn
Singular
en junkerobestämd form
en junkersobestämd form genitiv
junkernbestämd form
junkernsbestämd form genitiv
Plural
junkrarobestämd form
junkrarsobestämd form genitiv
junkrarnabestämd form
junkrarnasbestämd form genitiv