publicerad: 2015
käft
käft
substantiv
~en ~ar • öppen mun, gap: vargens käftar; slänga käft ⟨vard.⟩ samtala med rappa repliker; inte en käft ⟨vard.⟩ inte en människa
Singular | |
---|---|
en käft | obestämd form |
en käfts | obestämd form genitiv |
käften | bestämd form |
käftens | bestämd form genitiv |
Plural | |
käftar | obestämd form |
käftars | obestämd form genitiv |
käftarna | bestämd form |
käftarnas | bestämd form genitiv |