publicerad: 2015
kägel
kägel
[çä´gel]
substantiv
~n käglar 1 radavstånd i satt text2 kägelspel: spela kägel
Singular | |
---|---|
en kägel | obestämd form |
en kägels | obestämd form genitiv |
kägeln | bestämd form |
kägelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
käglar | obestämd form |
käglars | obestämd form genitiv |
käglarna | bestämd form |
käglarnas | bestämd form genitiv |