publicerad: 2015
kärleksbekymmer
kär·leks|be·kymmer
substantiv
‑bekymret; pl. ~, best. pl. ‑bekymren • mest i pl. kärlek bekymmer
Singular | |
---|---|
ett kärleksbekymmer | obestämd form |
ett kärleksbekymmers | obestämd form genitiv |
kärleksbekymret | bestämd form |
kärleksbekymrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kärleksbekymmer | obestämd form |
kärleksbekymmers | obestämd form genitiv |
kärleksbekymren | bestämd form |
kärleksbekymrens | bestämd form genitiv |