publicerad: 2015
kånka
kånka
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ bära med möda, streta
Finita former | |
---|---|
kånkar | presens aktiv |
kånkas | presens passiv |
kånkade | preteritum aktiv |
kånkades | preteritum passiv |
kånka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kånka | infinitiv aktiv |
att kånkas | infinitiv passiv |
har/hade kånkat | supinum aktiv |
har/hade kånkats | supinum passiv |
Presens particip | |
kånkande |