publicerad: 2015
kansler
kansl·er
[kan´sler]
substantiv
~n ~er [‑ä´rer] • titel för vissa höga ämbetsmän; förbundskansler
Singular | |
---|---|
en kansler | obestämd form |
en kanslers | obestämd form genitiv |
kanslern | bestämd form |
kanslerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanslerer | obestämd form |
kanslerers | obestämd form genitiv |
kanslererna | bestämd form |
kanslerernas | bestämd form genitiv |