publicerad: 2015
kanta
kanta
verb
~de ~t • sätta el. bilda kant på; omge, avgränsa; avjämna
Finita former | |
---|---|
kantar | presens aktiv |
kantas | presens passiv |
kantade | preteritum aktiv |
kantades | preteritum passiv |
kanta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kanta | infinitiv aktiv |
att kantas | infinitiv passiv |
har/hade kantat | supinum aktiv |
har/hade kantats | supinum passiv |
Presens particip | |
kantande | |
Perfekt particip | |
en kantad + substantiv | |
ett kantat + substantiv | |
den/det/de kantade + substantiv |