publicerad: 2015
kant
1kant
substantiv
~en ~er • ställa på kant – Alla sammansättn. med kant- hör till 1kant.
Singular | |
---|---|
en kant | obestämd form |
en kants | obestämd form genitiv |
kanten | bestämd form |
kantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanter | obestämd form |
kanters | obestämd form genitiv |
kanterna | bestämd form |
kanternas | bestämd form genitiv |
2kant
adverb
• sätta ett segel kant sätta ett segel i ordning och anpassat efter vinden
Ordform(er) | |
---|---|
kant | adverb |