publicerad: 2015
kapa
kapa
verb
~de ~t 1 såga el. hugga av: kapa en stock2 bemäktiga sig ofta för att ta gisslan; stjäla: kapa ett flygplan
Finita former | |
---|---|
kapar | presens aktiv |
kapas | presens passiv |
kapade | preteritum aktiv |
kapades | preteritum passiv |
kapa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kapa | infinitiv aktiv |
att kapas | infinitiv passiv |
har/hade kapat | supinum aktiv |
har/hade kapats | supinum passiv |
Presens particip | |
kapande | |
Perfekt particip | |
en kapad + substantiv | |
ett kapat + substantiv | |
den/det/de kapade + substantiv |
kapa åt sig
• roffa åt sigInfinita former att kapa åt sig infinitiv aktiv