publicerad: 2015
kaplan
kapl·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er 1 präst anställd av en institution; hjälppräst i äldre tid2 ⟨finl.⟩ komminister – I sammansättn. kaplans-.
Singular | |
---|---|
en kaplan | obestämd form |
en kaplans | obestämd form genitiv |
kaplanen | bestämd form |
kaplanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kaplaner | obestämd form |
kaplaners | obestämd form genitiv |
kaplanerna | bestämd form |
kaplanernas | bestämd form genitiv |