publicerad: 2015
karel
karel
[kare´l]
substantiv
~en ~er • karelare
Singular | |
---|---|
en karel | obestämd form |
en karels | obestämd form genitiv |
karelen | bestämd form |
karelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kareler | obestämd form |
karelers | obestämd form genitiv |
karelerna | bestämd form |
karelernas | bestämd form genitiv |