SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kavel
kavel [ka´vel] ~n kavlar
N kavle
[ka`vle]
~n kavlar
cylindriskt trä­stycke särsk. för hushållsbruk​ – I sammansättn. kavel-.
Singular
en kavelobestämd form
en kavelsobestämd form genitiv
kavelnbestämd form
kavelnsbestämd form genitiv
Plural
kavlarobestämd form
kavlarsobestämd form genitiv
kavlarnabestämd form
kavlarnasbestämd form genitiv