publicerad: 2015
kavel
kavel
[ka´vel]
~n kavlar
N kavle
[ka`vle]
~n kavlar
• cylindriskt trästycke särsk. för hushållsbruk – I sammansättn. kavel-.Singular | |
---|---|
en kavel | obestämd form |
en kavels | obestämd form genitiv |
kaveln | bestämd form |
kavelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kavlar | obestämd form |
kavlars | obestämd form genitiv |
kavlarna | bestämd form |
kavlarnas | bestämd form genitiv |