publicerad: 2015
kis
1kis
[çi´s]
substantiv
~en ~er • ett ofta svavelhaltigt mineral
Singular | |
---|---|
en kis | obestämd form |
en kis | obestämd form genitiv |
kisen | bestämd form |
kisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kiser | obestämd form |
kisers | obestämd form genitiv |
kiserna | bestämd form |
kisernas | bestämd form genitiv |
2kis
[ki´s]
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ pojke
Singular | |
---|---|
en kis | obestämd form |
en kis | obestämd form genitiv |
kisen | bestämd form |
kisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kisar | obestämd form |
kisars | obestämd form genitiv |
kisarna | bestämd form |
kisarnas | bestämd form genitiv |
3kis
[çi´s]
substantiv
~et • till kisa
Singular | |
---|---|
ett kis | obestämd form |
ett kis | obestämd form genitiv |
kiset | bestämd form |
kisets | bestämd form genitiv |