publicerad: 2015
klerk
klerk
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ präst
Singular | |
---|---|
en klerk | obestämd form |
en klerks | obestämd form genitiv |
klerken | bestämd form |
klerkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klerker | obestämd form |
klerkers | obestämd form genitiv |
klerkerna | bestämd form |
klerkernas | bestämd form genitiv |