publicerad: 2015
kliniker
klin·ik·er
[kli´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • kliniskt verksam person
Singular | |
---|---|
en kliniker | obestämd form |
en klinikers | obestämd form genitiv |
klinikern | bestämd form |
klinikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kliniker | obestämd form |
klinikers | obestämd form genitiv |
klinikerna | bestämd form |
klinikernas | bestämd form genitiv |