publicerad: 2015
knä
knä
substantiv
~t el. ~et; pl. ~n 1 en kroppsdel: falla på knä2 kort, böjd rördel – Nästan alla sammansättn. med knä- hör till knä 1.
Singular | |
---|---|
ett knä | obestämd form |
ett knäs | obestämd form genitiv |
knät (knäet) | bestämd form |
knäts (knäets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
knän | obestämd form |
knäns | obestämd form genitiv |
knäna | bestämd form |
knänas | bestämd form genitiv |