publicerad: 2015
knuta
1knuta
substantiv
~n knutor • förhårdnad, svullnad; knöl på träd
Singular | |
---|---|
en knuta | obestämd form |
en knutas | obestämd form genitiv |
knutan | bestämd form |
knutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
knutor | obestämd form |
knutors | obestämd form genitiv |
knutorna | bestämd form |
knutornas | bestämd form genitiv |
2knuta
verb
~de ~t • slå knut på lina
Finita former | |
---|---|
knutar | presens aktiv |
knutas | presens passiv |
knutade | preteritum aktiv |
knutades | preteritum passiv |
knuta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att knuta | infinitiv aktiv |
att knutas | infinitiv passiv |
har/hade knutat | supinum aktiv |
har/hade knutats | supinum passiv |
Presens particip | |
knutande | |
Perfekt particip | |
en knutad + substantiv | |
ett knutat + substantiv | |
den/det/de knutade + substantiv |
knuta sig
• bilda knutarOrdform(er) knuta sig