publicerad: 2015
kocka
1kocka
[kåk`a]
substantiv
~n kockor • kvinnlig kock
Singular | |
---|---|
en kocka | obestämd form |
en kockas | obestämd form genitiv |
kockan | bestämd form |
kockans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kockor | obestämd form |
kockors | obestämd form genitiv |
kockorna | bestämd form |
kockornas | bestämd form genitiv |
2kocka
[kåk`a]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ laga mat
Finita former | |
---|---|
kockar | presens aktiv |
kockas | presens passiv |
kockade | preteritum aktiv |
kockades | preteritum passiv |
kocka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kocka | infinitiv aktiv |
att kockas | infinitiv passiv |
har/hade kockat | supinum aktiv |
har/hade kockats | supinum passiv |
Presens particip | |
kockande |