publicerad: 2015
kolhämtare
kol|hämt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑hämtarna • särsk. om behållare
| Singular | |
|---|---|
| en kolhämtare | obestämd form |
| en kolhämtares | obestämd form genitiv |
| kolhämtaren | bestämd form |
| kolhämtarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kolhämtare | obestämd form |
| kolhämtares | obestämd form genitiv |
| kolhämtarna | bestämd form |
| kolhämtarnas | bestämd form genitiv |


