publicerad: 2015
kollidera
kol·lid·era
verb
~de ~t • särsk. om fordon: stöta ihop; äv. bildl.; jfr kollision
Finita former | |
---|---|
kolliderar | presens aktiv |
kollideras | presens passiv |
kolliderade | preteritum aktiv |
kolliderades | preteritum passiv |
kollidera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kollidera | infinitiv aktiv |
att kollideras | infinitiv passiv |
har/hade kolliderat | supinum aktiv |
har/hade kolliderats | supinum passiv |
Presens particip | |
kolliderande | |
Perfekt particip | |
en kolliderad + substantiv | |
ett kolliderat + substantiv | |
den/det/de kolliderade + substantiv |