publicerad: 2015
kompledighet
komp|led·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ kompledig
Singular | |
---|---|
en kompledighet | obestämd form |
en kompledighets | obestämd form genitiv |
kompledigheten | bestämd form |
kompledighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kompledigheter | obestämd form |
kompledigheters | obestämd form genitiv |
kompledigheterna | bestämd form |
kompledigheternas | bestämd form genitiv |