publicerad: 2015
konditor
kond·it·or
[‑i`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • person som yrkesmässigt tillverkar finare bakverk
Singular | |
---|---|
en konditor | obestämd form |
en konditors | obestämd form genitiv |
konditorn | bestämd form |
konditorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
konditorer | obestämd form |
konditorers | obestämd form genitiv |
konditorerna | bestämd form |
konditorernas | bestämd form genitiv |