publicerad: 2015
konkret
1kon·kret
[‑kre´t]
adjektiv; n. ~, ~a • påtaglig, gripbar, verklig, åskådlig: konkreta substantiv; konkret konst
Positiv | |
---|---|
en konkret + substantiv | |
ett konkret + substantiv | |
den/det/de konkreta + substantiv | |
den konkrete + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de konkretare + substantiv | |
Superlativ | |
är konkretast | |
den/det/de konkretaste + substantiv |
2kon·kret
[‑kre´t]
substantiv
~et ~er • konkret substantiv
Singular | |
---|---|
ett konkret | obestämd form |
ett konkrets | obestämd form genitiv |
konkretet | bestämd form |
konkretets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konkreter | obestämd form |
konkreters | obestämd form genitiv |
konkreterna | bestämd form |
konkreternas | bestämd form genitiv |