publicerad: 2015
konstant
1kon·stant
[‑stan´t]
adjektiv; n. ~, ~a • oföränderlig, beständig, varaktig
Positiv | |
---|---|
en konstant + substantiv | |
ett konstant + substantiv | |
den/det/de konstanta + substantiv |
2kon·stant
[‑stan´t]
substantiv
~en ~er • oföränderlig storhet; ständigt förekommande enhet t.ex. växtart inom ett område
Singular | |
---|---|
en konstant | obestämd form |
en konstants | obestämd form genitiv |
konstanten | bestämd form |
konstantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konstanter | obestämd form |
konstanters | obestämd form genitiv |
konstanterna | bestämd form |
konstanternas | bestämd form genitiv |