publicerad: 2015
konvolut
kon·vol·ut
[‑u´t]
substantiv
~et; pl. ~ • stort kuvert, omslag
Singular | |
---|---|
ett konvolut | obestämd form |
ett konvoluts | obestämd form genitiv |
konvolutet | bestämd form |
konvolutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konvolut | obestämd form |
konvoluts | obestämd form genitiv |
konvoluten | bestämd form |
konvolutens | bestämd form genitiv |