publicerad: 2015
kopulering
kopul·er·ing
substantiv
~en ~ar • till kopulera 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en kopulering | obestämd form |
| en kopulerings | obestämd form genitiv |
| kopuleringen | bestämd form |
| kopuleringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kopuleringar | obestämd form |
| kopuleringars | obestämd form genitiv |
| kopuleringarna | bestämd form |
| kopuleringarnas | bestämd form genitiv |


